Evighetens morgon

En dag skall evighetens morgon gry, då brudeskaran genom brusten sky, från jordens mörka dal till himlens ljusa sal på Guds befallning kallas hem till bröllopsfest.

Då glömmes allt som har på jorden lämnats kvar när väl jag hunnit dit jag längtat mest.

Där genom pärleporten jag skall gå, att ur Guds egen hand den gyllne kronan få. Då har jag gått till slut den väg Han stakat ut, om mörkt ibland till himlens land den gick ändå.

Den som har klädnad vit som fjällets snö, och som väl hunnit dit skall aldrig dö. Ibland så tystnar här en röst som vi har kär men vi får ses igen en gyllne morgonväkt.

Då är vi alla ett, förvandlingen har skett, då kung och tiggare bär samma dräkt.

O, att det trängde ned en enda tår utav den sång som ljuda skall vid Lammets tron. Men vi blott ana här vad Herren Jesus kär berett åt dem som vandra hem på himlabron.